Just nu är det ni som får mig att att leva, det är ni som är solskenet. Älskade vänner. Och jag hoppas att det alltid kommer vara så. Men även om det blir så att vi inte är kompisar om 10 år så kommer det ändå för alltid vara ni. Ni som var dom där som jag gjorde allt med. Dom jag växte med. Dom som var anledningen att kliva upp på morgonen både igår, idag och imorgon. Dom som förstod. Dom som var som jag. Dom som skrattade med mig. Dom som grät med mig. Dom jag gjorde helt sjukt korkade och idiotiska men roliga saker med. Dom jag upptäckte nya delar av världen med. Dom som musiken handlade om. Dom som alltid fanns där. Och jag kommer alltid älska er för det. Även om vi inte är kompisar när vi tvingas växa upp och bli vuxna. Men nu är nu och det är nu som betyder något. Och jag vet att jag har er. Och just nu är vi oslagbara. Jag älskar er. Ni är musiken. 

Kollar igenom mitt arkiv från förra sommaren och det gör så ont att se, se hur lycklig jag var då och hur långt ifrån lycklig jag är nu. Dränker mig själv i musik, försöker överrösta tankarna. Försöker tränga bort alla känslor och bara överleva. För jag vet att det kommer bli bra igen, iallafall för ett tag. På något magiskt sätt försvinner den mesta smärtan när solen skiner, läppar ler och skratten är äkta. Då lever jag. Allt jag begär är sena sommarkvällar, kall öl, fina vänner, lägereld på stranden, en gitarr och Amanda som sjunger. 

Var ett tag sedan jag skrev, det har hunnit bli februari, den mesta snön har smält bort, har tröttnat på livet och mår allmänt dåligt. Saknar pappa. Ska även börja praktisera på Åhléns vilket jag hellre skulle hugga av min stortå än att göra. Vill verkligen inte. Men jag måste. Kommer även vara ensam nu varje torsdag-fredag i 15 jävla veckor. Det kom ju inte lägligt kan jag ju säga. 

Zup? 

Just nu händer inte speciellt mycket här, somnar ungefär vid 07 på morgonen och sover därför bort hela dagarna. Har ingen lust med någonting. Ligger bara i sängen och ser på Sons of anarchy. Ska iallafall försöka vända tillbaka dygnet innan skolan börjar, annars lär vårterminen börja på samma sätt som höstterminen slöt. Det vill säga massa ogiltig frånvara pga försov mig hela tiden. 

 

Sitter iallafall här och lyssnar på Jimmy Eat World och ska snart se på Sons of anrchy, igen. Intressant. 

Är så jävla trött på att alltid vara allas andrahandsval, spelar ingen roll vem. Kommer alltid 2.a Förutom om någon behöver typ cigg, då gåre jävligt bra att smöra röven av sig för mig. Men annars hör man inte ett ord ifrån dom. Man ska alltid finnas där, men det är det ingen annan som gör. Är bara så fucking jävla trött på allt. Känner mig så jävla utnyttjad. 

 

 

P.S Ni fittor som lovar saker ni inte håller, dra åt helvete. MVH rakt från hjärtat. D.S

Kan ju börja med att säga god jul! Även om jag själv inte tycker om julen eller har haft en så bra jul så hoppas jag att ni har det iallafall. Vaknade med hög feber och gick upp och spydde det första jag gjorde. Somnade sedan om till halv fyra ungefär så missade halva Kalle anka. Gick dock upp då och såg klart resten. Efter det var det dags för julklapparna. Hade egentligen sagt att jag inte vill ha några i år men fick bland annat 1500:- i presentcheckar på Visby Strövet av Kent. Åh han är för snäll, orkar inte. 

I måndags beställde jag lite kläder från Gina Tricot, bland annat beställde jag en BH/bustier som jag ska ha på nyår. Kommer därför inte visa bild på den. Ska nämligen försöka ta bild på hela nyårsoutfiten nu i mellandagarna så jag kan lägga upp den här. Dock så tänkte jag visa bilder på allt annat jag beställde (förutom ett par byxer då kamarebatteriet dog, och jag är för lat för att ta en bild nu.) För er som är intresserade så var det de här jeansen. 

Tänkte skriva ett inlägg om mitt 2012, men har nu suttit här i ungefär 20 minuter och märker att det inte kommer gå. Hela året är bara ett stort frågetecken. Allting flyter ihop, vet inte vad som hände när o.s.v.Och eftersom jag varit värdelös på att blogga i år så kan jag inte heller gå tillbaka och ta hjälp av arkivet.

 

Har märkt att jag slutar blogga när jag börjar må lite bättre. Alltså går mitt bloggande i perioder. Med det konstaterat kan jag ju säga att jag mådde sämre än sämst det första halvåret av 2012. Var och vartannat inlägg handlade om hur jag försov mig och inte var i skolan. Jag vet ju själv att jag egentligen inte försov mig. Jag orkade bara inte. Ingenting kändes värt något längre och min dagliga aktivitet bestod av att ligga i sängen och gråta såfort jag fick chansen. Det är bättre nu, det är inte bra. Men bättre än det var då. Men jag vet också att det kommer komma tillbaka. Jag kan inte hjälpa det, som sagt det går i perioder. 

 

Med allt det ovanstående sagt (skrivet?) så önskar jag bara att 2013 blir ett så jävla mycket bättre år. Det bara måste bli så. 

 

Tänkte iallafall försöka komma igång med bloggandet snart (typ nu) men det är ju inte säkert att det kommer ske. Men jag ska försöka. 

 

Här i min älskade hörna tänker jag iallafall spendera resten av natten, troligtvis vaken. Det brukar bli så.