2 månader och 13 dagar kvar till skolavslutningen. Jag vill inte, jag vill inte börja gymnasiet, lämna klassen, lämna den skola jag har gått på i tio år, lämna den trygghet som har byggts upp där bara för att börja om på nytt. Jag får panik när jag tänker på det. Minst av allt vill jag börja gymnasiet. Jag orkar inte. Kortslutning i hjärnan och jag vet att snart kommer jag bryta ihop. Big time. Jag kommer skita i lektionerna för att jag någonstans i mitt undermedvetna vill sabba för mig själv, för att jag vill sänka mina betyg tillräckligt mycket så att jag inte kommer in på linjen jag sökt. Så att jag slipper lämna, slipper börja om. Jag pallar inte med att jag ska förstöra för mig själv hela jävla tiden. Jag vet om att jag gör det, men jag vet inte hur jag ska göra för att sluta.

Det är nu jag behöver dig pappa, behöver dina ord som får mig att komma på rätt spår. Jag saknar dig från djupet av mitt hjärta. ♥