På ett sätt är jag glad att du hittade lapparna, fick se det jag skrivit. För jag kunde inte berätta, kändes inte rättvist. Men när jag skrev det där så var jag nere på botten. Inte ens på botten, jag låg begravd under den. Hittade inte upp och hade så ont. Saknaden och ångesten tog över. Men det jag skrev kommer aldrig hända. För jag kommer aldrig lämna dig Kent, det lovar jag dig. För även där uppe med pappa kommer jag aldrig klara mig utan dig. 

 

Du är det bästa jag har och jag är så stolt över att få kalla dig min bror. Du är min andra halva, min bättre halva. 

 

Jag älskar dig.