För det har nog aldrig varit såhär svårt att leva. Att andas, att bara finnas. Är det bara jag som glömt bort hur man gör? För runt omkring springer allt och alla förbi och jag dras med någonstans i allt kaos. Men innuti är jag död. Precis som du så andas jag inte. Jag finns inte. Varför ska det vara så svårt? Alla förutsättningar finns där, vännerna, familjen, "lyckan". Men inte jag. 

 

Du kan kalla mig ångest.